Jag curlar mina barn….jag tvättar, städar och har mig.
De får sina kläder in på rummen, vikta och oftast inlagda på sin plats.
Sedan är det då tänkt att de ska bibehålla ordningen eftersom jag servar med allt det andra. Lillan (född 2002) är den slarviga…
Hon drar gärna fram grejor, provar, tar nytt, drar ner från galgarna så de flyger ut ur garderoben, hon mixar, blandar och ställer till.
Det gör ingenting men sen förväntar jag mig att hon ska plocka undan igen.
Oftast får jag tjata i flera dagar, kliva över klädesdrivorna, påminna, hota.
Och så kom hon ut och sa; – Jag har städat nu, lagt tillbaka kläderna.
Jag; – Har du vikt kläderna igen som jag bad dig om?
Lillan; – Yes.Kan jag gå ut nu?
Klart hon fick gå ut när hon varit så himla duktig.
Lite senare gick jag in och kollade;
Skitunge !
Annorlunda Underbara 
Håller med, man plockar och donar hela dagarna, syns knappt tycker jag. Men är man född 2002 är man inte så liten… Vår yngsta är född 2001 och får plocka in i garderoben själv, blir väl inte så himla snyggt, men det får faktiskt duga. /Camilla
Precis så jag menade, att min lilla inte är liten…Den stora är inte mkt bättre iheller, hon lägger dock in och bygger stora rasberg…..Men, ibland får man bara stänga dörrarna ,ta ett djupt andetag och rysta av sig alla dessa ”krav”. Finns väl ingen som dött på riktigt av att gå i skrynkliga kläder :-))
Jag tror att det kan handla lite om din inställning. Jag hittade till ditt inlägg för att du skrev en kommentar på Kenzas blogg med länken ”curla sina barn” och det är också ordet ”curling” som du använder först i ditt inlägg. Du har liksom bestämt dig för att du ”curlar” och ”skämmer bort” dina barn och det är ju inte något positivt? Jag tycker att det är stor skillnad på att vara bortskämd och att få det man vill. Bortskämd är en känsla, en inställning. En rotad tanke att ”jag får det jag pekar på och får jag inte det blir jag skitförbannad för jag SKA HA!”
Att ens barn får tvätten gjord och får datorn hon/han önskat sig i födelsedagspresent, får gå på den där festen och får åka utomlands flera gånger per år, det sticker ofta i andras ögon och de tycker ”bortskämd”. Men det är inte där det sitter. Fråga om ungen förstår hur lyckligt lottad hon/han är. Fråga om hon/han är trevlig eller uppkäftig mot sina föräldrar. Frågan om h*n gör det som h*n blir tillsagt. Fråga om h*n visar tacksamhet. Det spelar ingen roll hur mycket h*n får, det är hur h*n är uppfostrad som visar om det är fråga om curling/bortskämdhet eller inte.
Så sluta inte vika kläder åt dina barn om du inte vill. Men se för guds skull till att de förstår vilken tur de har och att du förtjänar bättre bemötande än en lögn.
Hej Edith, tack för titten. Min rubrik var vald med liten aning åt provoceringshållet:-)
Men som du skriver; – kunde inte sagt det bättre själv.
Jag håller med dig på allt i hela texten. Och på så sätt är inte mina barn bortskämda, de får aldrig något som de skriker högt över, något de förväntar sig att få. Och tacksamhet, det känner jag oftast men inte alltid.
Det är något vi/jag/familjen får jobba vidare på:-)
Kram Jess